Jag har just nu jätte mycket tankar i mitt huvud och tycker de är rätt jobbigt... Så jag tänkte att jag skulle skriva av mej lite här just nu! Vi får se hur de går och vart jag hamnar.

Just idag har det varit rätt upp och ner, ena stunden jätte glad och andra bara känna av jag vill försvinna under marken och aldirg komma tillbaka igen. Tråkigt nog.. 

Jag tar dagen som den kommer och tar ingen för givet längre! Jag vet nu vart jag har olika människor i mitt liv och min omgivning. Jag vet vilka som alltid finns där och vilka som kommer och går. Nu är jag nästan säker på detta! Men inte 100..

Jag har försökt jobbat mej uppåt sen i somras och det har gått bra stundvis, men helt plötsligt har jag falligt ner på botten igen, men inte stannat där speciellt länge, vilket är väldigt skönt.

Nu känner jag att de börjar bli så här tråkigt snack här, men fortsätt läsa ändå!


I våras fick jag reda på att min farmor hade cancer och de tog mycket av min kraft som människa och ville gärna bara försvinna då. 5 veckor efter detta besked dog hon.... 10 Juni 2011 var nog den jobbigaste dagen på väldigt länge! Då gick jag verkligen under marken och ville bara bort! Men veckan efter var det konfirmationsläger och det var nog en väldigt bra grej att åka på när man var som borta av all gråt! Jag trodde aldrig det skulle ta slut på tårar, men det gjorde det tillslut och jag började leva mitt liv igen! Sommaren 2011 var en av de bästa sommaren jag varit med om, och jag ångar INGET jag har gjort! Verkligen inget!!

Denna text skrev jag om farmor på min andra blogg:

För ca en vecka sedan förlorade jag en nära vän, en vän som har stått mej väldigt nära. De var min farmor. Hos farmor och farfar har de varit mitt andra hem, jag var där jämt. De var så lugnt och skönt att åka hem till dom efter skolan om jag ville vara själv. De gick väldigt fort på slutet och du har kämpat länge, men nu så tog de slut. Du varken åt elelr drack nu mot slutet och gick ner mycket i vikt och var inte alls dej lik. Jag visste att den här dagen skulle komma men inte just nu. Men de kanske var bra? Att du inte behövde lida längre eller ha ont. Jag vill bara ditt bästa farmor. Jag hoppas verkligen att vi ses igen på ett bra ställe, kanske som jag hade tänkt mej "himmlen" med rosa fluffiga moln och hjärtan överallt, hoppas vi ses där. Vi hade en väldit nära realtion, jag kunde berätta allt för henne, om de va något speciellt hemma eller i skolan. Och förra hopptävling du va med på när jag ramla av så många gånger, då kommer jag ihåg att du höll på att få hjärtklappning, du har alltid tagit hand om mej va de än har varit. Jag kan vekligen inte förklara hur mycket jag saknar dej. Kerstin Margareta Holmström! ♥

7 Januari 1934-10 Juni 2011 ♥

http://emeliekristinaholmstrom.blogg.se/2011/june/utkast-juni-18-2011.html#comment

Ni som orkade läsa klart allt, betyder mycket ♥